Läs nedanstående två dikter. Fundera över vad de betyder och hur man kan tolka dem. Jämför dem och reflektera:
1) Vad finns det för koppling mellan dikternas budskap och sättet de är skrivna på?
2) Varför har författarna valt att skriva på det här sättet? Varför har de valt att bryta mot gällande skrivregler när de skriver sina dikter?
3) Fundera över hur dessa dikter hade sett ut om de hade varit skrivna på korrekt svenska ("översätt" gärna). Hade det förändrat din känsla inför dem, tror du? Hur, isf?
Dikt A: "Gråbergssång" av Gustaf Fröding
Stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå-å-å-å.
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-å-ng.
Dikt B: "Då var bokarna ljusa" av Vilhelm Ekelund
Då var bokarna ljusa, då var ån av
simmande vit ranukels öar sållad,
ljus sin krona häggen gungade här där gosse jag vandrat. -
Tyst det regnar. Himlen hänger lågt på
glesa kronor. En vissling; tåget sätter
åter i gång. Mot sakta mörknande kväll jag färdas vänlös.
Dikt A
SvaraRaderaDikten uttrycker en sorts melankoli. Den är vemodig på sätt och vis. Hade den varit skriven på ett "korrekt" sätt så hade den blivit för formell. Man hade inte kunnat ta till sig den på samma sätt som man kan nu. Den hade även känts upprepande och tjatig. Det hade gjort att allvaret som man nu kan uppleva inte hade funnits. Nu kan man istället läsa in en massa saker som är personliga eftersom det som man ska tänka och känna inte finns specificerat.
Är jag dum i huvudet som absolut inte fattar dikt A?
SvaraRadera1. Grå i den första dikten kan kopplas ihop med regnet i den andra dikten, om man läser mellan raderna kan båda kopplas ihop som ledsamma.Grått är väldigt dystert precis som regnet.
SvaraRadera2.I dikter ska man låta läsaren koppla texten själv och det ska även vara personligt, skriver man enligt korrekta skrivregler försvinner den personliga prägeln och skriver man ut en lång text med exakta ord får inte läsaren själv koppla ihop och tolka själv.
3.Dikterna skulle blivit väldigt stela och man skulle inte känna något samband till dem. Det skulle inte alls blivit personligt som det är nu.
1)Det värkar som att i båda dikterna vill de sägas att de är ensamma.
SvaraRadera2)Det kan bli tydligare om man bryter skrivregler. Om man sticker ut från normerna är det ofta något som attraherar läsare till texten.
3)Jag tycker att de är otydliga och kluriga. För mig är de svåra att få grepp om, de liknar inte något annat jag läst och är vad man kan kalla främmande. Därför tror jag att ett klart svenskt språk skulle underlätta för mig.
För mig är dikten en äldre man i avslutningen av sitt liv. Han slutar där han börjar alltså minns han sin tid som barn. De så kallade språkliga felen ger en känslan av verklighet. Det är känsla som uttrycks och känslor kan man inte "stava" till. Det blir naturligt. När orden inte kommer i rätt ordning så känns det som om det nästan är slut.Energin är borta och det går inte att strukturera längre. Det är nästan slut.
SvaraRaderaHade det varit super¨ordentligt så hade man inte kunnat utläsa saker som man kan nu. Det hade bara verkat vara ett enda svamel och känslan hade gått förlorad.
Dikt A är upprepande, konsekvent och förmedlar en långdragen känsla. Läsaren känner igen vardagens gråa tongång i gråbergets sång. Även dikt B kan handla om livets resa, man är ständigt på väg framåt även under mörka stunder.
SvaraRaderaHade dikterna skrivits med ett mer propert språk hade den äkta och levande känslan gått förlorad. ”Felandet” gör det hela mer autentiskt.
1. För mig så känns den första dikten väldigt grå och tråkigt. Den framstår som ensam och nästan lite deprimerande.
SvaraRadera2. Även den andra texten framstår också som väldigt ensam. det beskriver en mans längtan till sällskap tycker jag. Han beskriver också att som barn var det väldigt ljus men att det har blivit mörkare med tiden. Sambandet mellan de här två texterna är just att de är väldigt dystra och ensamma och nästan lite deprimerade. Om texterna hade skrivit texterna på korrekt svenska så hade in de fått samma budskap, då hade nog inte texterna framstått som lika deprimerade.
1. Jag håller med Ellen när hon kopplar ihop regnet och det gråa med en nedstämd ton, jag kopplar det till en hösdtdag, eller att man ligger hemma och är sjuk och uppfattar att hela världen utanför sin dörr är full av liv och färg, så ligger man själv inne i förhinder och kan inte ta si ndel av lyckan. Typ. Haha
SvaraRadera2. Skulle man skriva efter så kallade skrivregler så skulle det bli svårare för läsaren att få tolka fritt att våra så preciserad att det blir överkoncentrerat kan ibland göra att det är flummigare än om man inte preciserar sig ibland. Det är det som är det häftiga med dikter, de ska inte alltid var alätta att tolka och jag gillar att undra varför författaren av dikten valt att uttrycka sig på ett visst sätt.
3. Jag tycker att dikt A redan är väldigt stel och trist, jag gillar den inte alls, dikt B ger mig mer som läsare. Jag vet inte hur jag skulle ha skrivit om dem, men jag tycker att det är det som är grejen, man ska inte skriva om någon annans dikt. Jag kommer aldrig att få till samma känsla och budskap som just författaren själv ville förmedla, och det är ju det som är grejen.
1. Dikt A ger en känsla av att det kan handla om en sång som är väldigt lång och trist. Att samma sak upprepas och aldrig förändras. Man kan även tolka det som att det är något ledsamt och man blir irriterad på att gå i samma spår.
SvaraRaderaDikt B är lättare att förstå att det handlar om en man som minns hur hans barndom var och hur han tycker allt förändrats.
2. På sättet som de har skrivit dikterna tycker jag är tråkiga och krångliga, men samtidigt behövs det för att man ska förstå känslan i dikterna. Som i dikt A har diktaren betonat å. Medan dikt B är skrivet lite mer gammaldags och det är det som gör att texten blir speciell på sitt vis.
3. Om de hade varit skrivna annorlunda skulle de bli allt mindre speciella och de skulle bli mer tråkig. Som dikt B den skulle tappa sin speciella ton. Då det är de gamla orden som gör dikten speciell på sitt vis. Samma med dikt A det är betoningen på å och upprepningen som gör hela dikten.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaDikt A är ju skriven på ett väldigt enkelt sätt och det tror jag beror på för att författaren vill skapa en känsla av att det är naturen som talar. Han vill liksom att det är naturen inklusive allt som lever där som ska berätta om tempot och stämningen på det här stället. Även om språket är otroligt enkelt så får jag en klar och detaljerad bild i huvudet.
SvaraRaderaEftersom den här dikten, som jag uppfattar det, ”bara” vill dokumentera en miljö så tror jag att den hade blivit väldigt ointressant att läsa om den var skriven på ”riktig” svenska.
Dikt B beskriver också naturen/en speciell miljö, men dikterna handlar om olika saker. Den här dikten känns sorglig (vilket jag inte tycker den första gör) eftersom den handlar om en olycklig man som ser tillbaka på tiden när han var barn och allt var okomplicerat och lättsamt. ” Mot sakta mörknande kväll jag färdas vänlös” Uppfattar jag som att han sakta färdas mot döden. Den här dikten hade inte passat att skrivas på liknande sätt som Dikt A eftersom den beskriver något mer komplicerat.
Dikt A passar att skrivas som den gjort eftersom den beskriver något väldigt ursprungligt, och språket ger en känsla av att naturen är okomplicerad/primitiv. När man ska beskriva en känsla passar det ju oftast att använda sig av metaforer och liknelsen, vilket Dikt B har gjort
1) Båda dikterna är dystra, grå och svåra att förstå. Att det regnar och himlen hänger lågt är väl en likhet till ”Gråbergssång” som är väldigt grå. Båda diktarna skriver med många kommatecken och skriver långa meningar.
SvaraRadera2) Jag tror att Gustafs dikt är en sång eftersom han skriver i slutet ”Så är gråbergs gråa sång.” Och i sånger finns väl inte några skrivregler. Dikt B känns konstigt skriven med konstiga meningar som ”mörknande kväll” och ”ljus sin krona häggen gungade här där gosse jag vandrat.” I den sista meningen skulle man vilja ha ett kommatecken eller punkt för att förstå. Är det häggen som gungar eller gungar det här där gossen vandrat?
3) Jag tror att man hade förstått dikt B mer om den var skriven korrekt med punkter och andra skiljetecken. Men samtidigt tycker jag att dikter kan skrivas hur som helst för det är ju de som är grejen. Att förmedla sin egen känsla och på sitt vis, då blir det som det blir.
Ovanstående kommentar från en elev, inte fårn mig (Anders).
SvaraRaderaFlera av er är inne på att dikt A handlar om naturen, att gråbergets sång är grå, lång och seg. Fröding använder ord och bokstäver, framförallt vokaler, för att förmedla ett slags "röst" som kommer rakt ur berget. På det sättet kan man säga att vokalen får representera ett naturfenomen.
SvaraRaderaEn dikt av den franska diktaren Arthur Rimbaud heter "Vokaler" och lyder:
Vokaler
A svart, E vit, I röd, Y grön, O blå: vokaler,
jag skall en dag avslöja varifrån ni kom!
A, svarta hårkorsett av blanka flugor som
har surrat runt i äckligt stinkande lokaler,
en skuggig havsvik. E, vithet av ångor, tält,
kungliga jöklars stolta spjut och blommors pustar.
I, purpur, blod som ifrån sköna läppar frustar,
skratt som ur vrede eller rusig ånger vällt.
Y, skälvningen från rymd och gröna hav, den sanna
ron över djurens betesmark och tänkarns panna
som alkemin har ristat rynkor på.
O, märkliga trumpet med sällsamma signaler,
tystnader korsade av Änglar och Astraler:
- Omega, O, strålglans av Hennes Ögon blå!
Övers. Helmer Lång
Vad har ni för uppfattning om vokalerna? Håller ni med Rimbaud och om inte - berätta för mig om någon av vokalerna i svenskan och beskriv vad den/de betyder för dig!
Av dikten och beskrivningarna av vokalerna så får jag känslan av de uttrycker mycket styrka. Ord är kraftfulla så då borde deras byggstenar också vara det. Jag finner beskrivningarna träffande och jag vill gärna smickra mig själv med att tro att jag förstår vad författaren menar, men jag håller inte nödvändigtvis inte med. Jag vet inte riktigt vad vokalerna betyder för mig. Man jag kan i alla fall säga att de är viktiga.
Radera1) Båda dikternas budskap är ett uttryck av dysterhet, vilket visas genom den första diktens användande av färgen grå – som utstrålar mer sorg än glädje med sin brist på att vara färgglad och därmed positivt känslofylld – och genom den andra diktens tillbakablick på bättre tider och påpekandet av nutidens tungsinthet.
SvaraRaderaDe båda har en sorts informell skrivstil. Detta syns tydligast i den första dikten där de första tio raderna är en enda mening – vilket enligt skriftspråkets normer skulle anses vara oformellt i ett annat sammanhang, såsom facklitteratur. Därtill visar den tionde raden på en ton genom att författaren skriver ”grå-å-å-å.”, och dikten får därför en röst eller ett tonfall, vilket gör den mer levande. Detta återkommer i den sista raden.
Den andra dikten visar sin någorlunda oformella skrivstil genom plötsliga radfall och en lång kontinuerlig strof med knappa pauser. Detta bidrar till att dikten får en snabb rytm, vilket visar på att den första strofen – tiden av glädje – är snabb och går snabbt förbi. Det här kan man även se genom att den andra strofen istället innehåller korta meningar och flera pauser – författaren visar alltså att den dystra tiden istället går långsamt, vilket vidare visar på ett sorts lidande.
2) Jag tror att författarna tänker att dikterna uttrycker mer känsla och blir levande genom det sätt de skriver på. Ett annat skäl kan vara att författarna vill etablera eller bibehålla en personligare stil att skriva på för att visa att dikterna och deras innebörd är personligt. Även detta skulle förstärka dikternas känslouttryck.
3) Utan den första diktens informalitet och lediga stil anser jag att den hade blivit känslolösare och lämnat läsaren någorlunda oimponerad. Hade dikten skrivits med en formell stil hade den inte bara blivit mindre känslolös och levande, utan även blivit för tjatig med upprepandet av ”stå” och ”grå”, vilket också skulle ha en negativ effekt på läsaren.
Som jag skrev om den första dikten, anser jag att med en formell och normativt språkriktig skrivstil hade den andra diktens känslor förlorats, men också – som jag anser – själva innebörden med den första strofen – att glädjetider går snabbt förlorade och tas för givet. Det är först i dystra stunder som tiden uppfattas som långsam och vi inser först då hur vi tog de glada tiderna för givet.
Jag har svårt att förstå vad Fröding menar med sin dikt, men när jag lyssnar på Mando Diaos tolkning av den så tycker jag den påminner om Hugo Balls och dadaisternas sätt att skriva, den förmedlar ljud och känsla. Jag tänker på regn, på hårt grått berg och en mörk himmel. Det kanske är allt han vill säga? Han kanske skriver på känsla-och-ljud-språket? Den blir i alla fall jätte fin till musik.
SvaraRaderaIbland tänker jag att diktare kanske bara skriver en massa konstiga saker och sedan låter alla människor som så gärna vill förstå och verka djupa och insatta låtsas förstå och tolka dom, fast att det bara är ren rappakalja, bara för att driva med dom. Det är säkert inte så, de är säkert både djupa, insatta och begåvade med ett abstrakt tänkande, men det skulle i alla fall jag göra. Jävlas lite liksom.
Men det här med språkriktigheten och Vilhelm Eklunds dikt. Jag tycker att hans sätt att skriva, brotten mot ”språkriktigheten”, ”tvärtom-språket” är det som utmärker dikter. ”Dikt-språk”. Man skriver inte som man talar, eller som man skulle skriva på ett flingpaket. Du förstår direkt att det handlar om en dikt, inte en insändare, inte en annons och inte en lapp i tvättstugan. Det är en dikt.
Jag vet inte hur ofta man egentligen utbrister ”Det regnar tyst”, men det är i alla fall vad man skulle säga om man pratar med någon, eller skriver något som inte är en dikt. Inte ”Tyst det regnar” som i dikten. Det blir ju så mycket vackrare, men man låter smått efterbliven om man skulle använda det i vardagen.
Oj-vad-många-bindestrecks-ord-det-blev.
Elevkommentar:
SvaraRadera1. Budskapet i båda dikterna visar på dystra budskap, i den första så handlar det om någon som heter Gråberg och hans tråkiga sång som är väldigt lång. Jag tror det innebär att han är en person som inte lever ett särskilt inspirerande liv, utan han önskar ett mera färgfullt liv fyllt av mera glädje och variation, att det händer mer. Han är trött på tristess och att tiden bara går och går, det känns som en evighet och han ser bara livet passera och han gillar inte hans färglösa, tråkiga liv som är rätt meningslöst. I dikt två så är det en ljus början men ett mera dystert slut. Det handlar också om att det regnar och någon som är ensam. Detta visar också på att trots att det är vackert omkring en så vandrar en ensam, utan att någon ser och känner att den vill Ha ett mer inspirerande liv. Så båda dikterna symboliserar meningslöshet i livet och att sakna mening, att längta efter något mera i livet, vilja ha lycka, se solen efter regn.
2. Jag anser att de har valt att bryta emot skrivregler eftersom att dikter inte har som mening att följa för många regler då förlorar man känslan i det man vill förmedla. Den första är skriven på ett långt, långsamt sätt för att få till det här med att läsaren ska känna hur det känns som en evighet, med grått och meningslöshet. Det skapar bättre känsla för läsaren. I dikt två så får man börja med positivitet och ett vackert landskap och det gör så att den som läser förväntar sig en ljus dikt men som i slutet visar en väldigt dyster och olycklig dikt. Just dessa kontraster gör det hela mera ärligt och fångande. Så regler är till för att brytas när det kommer till poesi. Det är också effektfullt att de i dikt 1 använder upprepningar och få enstaka ord. I den andra är det effektfullt också att ett stycke är ljust och nästa mörkt.
3. Min åsikt är att dikterna förlorar kraft, karaktär ifall man har dem för korrekta. Den första är just uppbyggd med långutdragna ord och rytm, ifall det försvinner så försvinner diktens innehåll tycker jag. Dikt nummer två skulle förlora sin charm ifall detta skedde också, det passar inte att ha det så, i alla fall inte i dessa dikter. Det används mycket bildspråk i den andra dikten och i sådana dikter är det roligare med ett levande och ett mer personligt språk, inte perfekt tekniskt, grammatiskt och med korrekta stycken, poesi är ju mera fritt för en orsak, att inte följa alla korrekta regler som vi annars måste följa i exempelvis uppsatser och dyliknande.