Någon som inte var jag
Och du stod där med någon som inte var jag
Jag såg
Såg hur du älskade
Hon som inte var jag
Någon med allt jag inte hade
Inte var
Gräset växte ur betongen
Under dig
Under henne
Himlen sprack
Sol över honom
Över henne
Under mig växte inget
Bara grus
Bara damm
Himlen sprack
Regn över mig
I mig
Hon som inte var jag fanns i ögonen
Dina
Som borde sett på mig
Vinden dansade
Sjöng
Runt honom
Runt henne
Vinden ven
Rev
Runt mig
I mig
En kärlek som aldrig fanns
Rann
Föll
Sved
När jag förstod
Mer än jag förstått
Om sol är lycka
Är hennes fräknar fler än mina
Om regn är tårar
Är mitt hår alltid blött
Hon var allt du ville ha
Någon som inte var jag
Jag gillar ljuden i den här dikten, dina assonanser t ex i avslutningen. Jag gillar också blandningen av vardagligt spårk och poetiskt innehåll, som finns både i inledningen och i det näst sista stycket. Också fina upprepande fraser som "regn över mig/i mig". Du har hittat en fin balans mellan inre och yttre landskap.
SvaraRaderaDikten påminner ganska mycket om ngn låttext, kan inte komma på vad men klassisk svensk singer/songwriter-poesi är det (detta är beröm, inget annat :-) ).
Du kan fundera på att ta bort en del "dökött" som mest fyller ut, t ex "Dina" i stycke fyra, "sved" i stycke sju och "än mina" i stycke åtta. Alla dessa är exempel på att du berättar ngt som läsaren ändå förstår och som du inte behöver säga rakt ut. Genom att göra så lämnar du mer åt läsaren och gör dikten mer "öppen". Och mer fokus läggs på dina språkliga guldkorn, t ex i de stycken jag just nämnt.
Underbart fint skrivet! Verkligen hög nivå. Jag tycker om att det är en lång dikt,utan att ha mycket text. Det är lätt men samtidigt tung. Textmassan i sig själv kräver inte stor ansträngning att läsa,det är bra eftersom själva handlingen är så tung. Varje ord står för så mycket så då är det verkligen bra att det är framfört på ett så enkelt sätt så att innebörden i dikten får framträda.
SvaraRaderaVisst kan man arbeta på att få det ändå mer träffande. Väga orden ytterligare på en guldvåg. Men jag är så förtjust i ord så för mig gör det inget om det står mer än vad som behövs. Men det kanske är värt att tänka på om man vill få till en så bra dikt som möjligt. Ruskigt bra!!
Den här dikten är jätte vacker. Den kanske känns lite lång men det spelar inte så stor roll. Jag gillar känslan man får, den är harmonisk men hemskt sorglig. Väder metaforerna du har använt är också jätte bra, det lyfter dikten och ger en livfull stämning.
SvaraRaderaElevkommentar:
SvaraRaderaMan kan känna igen sig i dikten, många har varit med om att den man älskar, älskar någon annan. Den är sorglig men djup och bra. Jag gillar de två sista meningarna i varje stycke, de klingar fint. ”Regn över mig. I mig” och ”Sol över honom. Över henne” tillexempel.
Underbar! Gillar verkligen effekten du fått till genom att blanda in kursiv text, hur det blir flera lager där naturen får beskriva i de kursiva delarna och huvudpersonen i de andra. Intressant! Att det mest är väldigt korta rader gör att man läser den snabbare vilket förhöjer känslan av de vimlande känslor som framgår i dikten.
SvaraRaderaFörfattarens kommentar:
SvaraRaderaHar tagit bort lite av det "dökött" som Anders sa. "Sved" i stycke sju behövdes inte och blev för mycket och dessutom "bröt" jag lite mot resten av texten, jag skrev aldrig tre av någonting i resten av texten som till exempel
"Under dig
Under henne"
och
"Runt mig
I mig"
allt är två rader (satser?) om ni förstår. Det bryter lite "traditionen" att plötsligt skriva tre av någonting. Tre är ju ett sånt där "magiskt" tal, men i dikter är det alltid bättre att säga mindre än mer. Dessutom vill jag att texten ska hänga ihop och knytas samman och därför tycker jag det är viktigt att följa något slags mönster när den är så lång och med så många stycken. Man ska förstå att dikten hör ihop. "Än mina" i stycke åtta tog jag också bort, det blir lite dökött när "fler" räcker. Jag tycker att det är just det som skiljer vanliga skönlitterära texter och dikter åt. I dikter skalar man av så mycket som möjligt, medan man i vanliga skönlitterära texter kan förklara och beskriva i all evighet. "Dina" i stycke fyra blir också lite dökött om det står själv, men jag ville ändå ha något där så jag ändrade till "Dina ögon", men blir det för mycket? Är det bättre utan? Jag har inte skrivit tre meningar i något stycke, men det känns ändå lite tomt om jag tar bort det. Jag är ingen abstrakt, djup och "kulturell" person, jag tycker tavlor ska vara vackra och dikter ska man förstå. Därför skriver jag enkelt och det Rebecka skriver om dikten sammanfattar lite hur jag tänker själv om den. Det ska inte vara ansträngande att förstå dikten, känslan och meningen med dikten, det jag egentligen vill förmedla ska stå i fokus och inte först behöva avkodas. Därför är meningarna också väldigt korta, för att främhäva budskapet. Dessutom kan jag inte skriva sådär mystiskt och djupt även om jag skulle vilja, för det skulle jag inte förstå själv. Min guldvåg är trött och har slutat fungera så mina ord får vara tillräckliga för nu, men kom gärna med förslag på förbättringar.
Funderar även över:
"Bara grus
Bara damm"
är det bättre med:
"Inte gräs
Inte liv"?
Har ändrar till det i den nya versionen, jag vet egentligen inte hur jag motiverar det, och därför vill jag gärna höra hur någon annan tänker. Kändes som livet dog lite där och då, men jag vet inte vad som blir bäst i dikten.