Fridfull
Löv blåsa i vindens riktning
Kärlek att skåda under ekens slingrande krona av grönt
Fiskar som stimma, fiskar som simma i vatten som rinna och inte försvinna.
Vatten lent, vatten mjukt, känslan av att doppa handen i något sött.
Smekande kallt med förtrollningen att röva bort sinnet till fjärran värld.
Så skönt, så naket, så sårbart, vart finner man strålar av denna harmoni
Om inte under solen som ler och dansar med ena sidan till.
Grönska, ängen som lysa i tidig morgontid, stråna som dagga och ge klorofyllet lite mera näring till.
Luften som massera spända muskler och få kroppen att slappa i stilla ro. Luften som griper tag i det kalla och negativa och ersätts med en positiv anda.
Fåglar kvittra mellan lövverken, livet som börjar vandra då dagen åter gryr. Allt det svarta, är en glömd tid, nu när du lyfts och fått känna lite frid.
Dikten är bra, budskapet är bra att det är positivt och ljust. Men ibland blir meningarna lite för långa som gör att man tappar den röda tråden och det blir nästan som om man glömmer det man läst tidigare.
SvaraRaderaSlutet är väldigt bra och fint, att man lämnar det jobbiga bakom sig och börjar känna frid. Vilket skulle också kunna tolkas som döden att man får frid när man lämnat livet(det svarta) bakom sig.
Jgg håller med Ellen. Tycker att det blev för långa meningar och enligt mig så var det för mycket "drömmande" i din dikt. Jag gillar balansen mellan verklighet och drömmande. Men jag tycker om ditt slut, som läsare kunde jag känna att något tungt som har stört mig gick plötsligt bort. Du gjorde ett bra jobb med att beskriva din miljö och dina känslor.
SvaraRaderaJag blev tvungen att läsa dikten flera gånger. Den är väldigt fin! Personligen så anser jag att stroferna är är lite långa. Men det är fina. Det som gör dikten bra tycker jag är att det händer så mycket. "Fåglar kvittrar" och det finns så mycket liv. Man kan kanske uttrycka det lite smidigare, men det är fortfarande väldigt snyggt!
SvaraRaderaEn kompakt dikt som kräver många läsningar och koncentration. Du lastar in mycket i den och man kan fundera över om det är för mycket. Exempelvis har du valt att använda en gammaldags verbform och det är vackert, men det är frågan om det tillför så mycket här. Min åsikt är att det tar för mycket fokus från dina naturbilder utan att egentligen bidra, så jag skulle ändra till moderna vrbformer om jag var du.
SvaraRaderaJag tycker mycket om naturbildernas utformning, hur det är både rofyllt och kraftfullt på samma gång. När du tar upp både löv och vatten får du med flera olika delar av naturen vilket gör den tydligare och mer gripbar, mer mångsidig.
Jag funderar över detta "du" som dyker upp i slutet. Kanske skulle du presentera duet i början, eller låta det vara med flera ggr. Det blir iofs en effekt, en vändning att ha det i slutet, men det väcker intresse och man vill ha mer "du".
Jag tycker också att du ska flytta ner den näst sista meningen till en egen rad, eftersom resten av dikten är utformad på detta vis.
Elevkommentar:
SvaraRaderaVäldigt vackra meningar som känns harmoniska. Men vissa meningar känns inte riktigt fullständiga, som ”Kärlek att skåda under ekens slingrande krona av grönt”. Grönt vadå? Som i de tidigare kommentarerna tycker jag att meningarna kan bli en aning långa. Annars känns dikten som någon slags dröm, bara massa vackert, fint och harmoniskt. Det finns säkert en fin tanke bakom denna dikt och jag gillar den, trots att den är lite svår att förstå.
Författarens kommentar/självvärdering:
SvaraRaderaJag håller med alla om att stroferna är för långa och att jag måste ändra upplägget i dikten och ha fler rader och långsammare rytm så att man hänger med vad som händer. Däremot så håller jag inte med dig ”Adriana Love” angående det att det är för mycket drömmande i dikten. I detta syfte vill jag ha mycket drömmande och beskrivande språk. Jag skulle ju beskriva en känsla tillsammans med en miljö som jag ska beskriva och lyckas förmedla känslan jag vill få fram. Jag vill ha mer kraft och tänkande bakom orden än ”Här är ett träd, bredvid trädet finns det vatten.” Det blir alldeles för torrt skrivet för min smak, fast jag förstår ditt resonemang om att du gillar en balans mellan drömvärlden och ett väldigt poetiskt språk och ett mer vardagligt, realistiskt. Det är klart man som läsare ofta söker mänskliga drag och realism i det man läser för att känna igen sig och kunna relatera till texten. Även jag gillar det, men inte i detta syfte, då gillar jag mer att framföra en annan bild av text än vad du läser alltför ofta i vanliga böckers beskrivningar.
Anders du anser att det är för mycket gamla verbformer och att det blir för mycket med både poesispråket jag använder, hur jag beskriver naturen och att dessutom de gamla verbformerna. Mitt svar på detta är att även fast det kan verka mycket så tycker jag det passar i detta syfte och jag vill göra något annorlunda än de vanliga formerna av verb, det vanliga formen av språk som du kan läsa överallt. Jag kan som sagt kompensera detta genom att förkorta stroferna så att det inte blir lika kompakt och tungt att läsa utan får ett enklare flyt. Du säger att ordet du borde vara med lite oftare och ja jag fick funderingen när du skrev det om jag borde ha en introduktion i början för att eventuellt fånga läsarens intresse och få en röd tråd som löper genom dikten på ett bättre sätt. Jag tycker att jag får med flera av de olika elementen ”jord, luft, vatten” och att jag lyckas kombinera känslan och en miljö som jag beskriver. Jag skulle kunna förbättra strukturen och anpassa dikten till läsarna på ett bättre sätt för att den inte ska bli alltför komplicerad. Jag anser också att den nu är alldeles för ostrukturerad och behöver finputsas med detaljer och hur den ser ut. Jag är annars nöjd med mitt bildspråk och mina beskrivningar och tycker att jag lyckas få fram en rytm som flyter på och det blir inga större hack i läsandet när det gäller rytm. Jag använder lite äldre språk och inte typisk ungdomsjargong i mitt skrivande, fast försöker ändå ha en ganska bred målgrupp. Tack för all ris och ros, ska tänka över detta lite till!