Läs nedanstående dikter och fundera över följande:
1) Försök att tolka dikterna. Vad handlar de om? Vad berättar de? Vad har de för tema, budskap, motiv? Vilka likheter/skillnader finns mellan dem?
2) Vilken sorts språk använder diktarna? Hur skulle du karaktärisera deras skrivsätt? Försök sammanfatta din uppfattnig av deras stil. Ge konkreta exempel på hur du menar.
3) Tranströmers dikt är skriven med korrekta meningar, men med flera mångtydiga bilder.Silkebergs dikt är skriven med flera korthuggna, ofullständiga meningar som beskriver sinnesintryck hos diktaren. Vilken av de båda dikterna är svårast att förstå enligt dig vad gäller
a) Språket
b) innehållet/budskapet?
Tomas Tranströmer: APRIL OCH TYSTNAD
Våren ligger öde.
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.
Det enda som lyser
är gula blommor.
Jag bärs i min skugga
som en fiol
i sin svarta låda.
Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.
Marie Silkeberg: "Ett meddelande..."
Ett meddelande långt inne i kroppen, långt inne i språket, bildvärldarna. Lyktstolparna, lyktorna. En plötslig stöt av saliv mot svalget. Intensiv. I höga i-toner. Nummerskyltar. Sjöjungfrun. Den bara handen. Vikta kroppar. Vit pornografi. Jag tänkte. Resten av mitt liv kommer jag att leta efter detta ögonblick.”
1) ”April och tystnad” – Ensamhet, att har man något att säga och det kommer ett tillfälle så är det bara att säga det. Hur ensam du kanske blir efter.
SvaraRadera”Ett meddelande…” – Passion kanske. Att den har upplevt något passionerat och vackert som den antagligen inte kommer uppleva igen – där av ”resten av mitt liv kommer jag att leta efter detta ögonblick”. Menas kanske att om man upplever något bra så ska man passa på och njuta av det, för man kanske inte kommer uppleva något sådant bra igen.
2) Tranströmer skriver med mycket detaljer så man får en liten känsla av vad han menar. ”Våren ligger öde.
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.” Det är typ tydligt. "Utan spegelbilder" visar ju att det är öde som han säger i första meningen.
Silkeberg verkar ha ett lite mer djupt budskap som kan vara lite svårare att förstå om det inte är en själv som skrivit dikten. ”Den bara handen. Vikta kroppar. Vit pornografi. Jag tänkte.”, jag har lite svårt att sätta mig in i den känslan och får därför svårare att sätta mig in i budskapet då också.
Silkeberg är djup och Tranströmer är detaljrik.
3 a & b) Jag tycker Silkebergs dikt ”Ett meddelande” är lite konstig, jag tror mig på ett ungefär förstå vad det står men så dyker det upp ord som ”sjöjungfrun” och ”vit pornografi”, då tappar jag bort mig och förstår inte alls. Varför det står som det står får jag ingen känsla alls om. Språket blir okänt för mig och dikten säger mig inget alls.
Dikten av nobelpristagaren Tranströmer uttrycker enligt mig vemod. Det finns en hopplöshet som gör att det blir ett enda mörker.Man kan inte en uttrycka det man känner. Tysthet och mörker är något som jag i alla fall förknippar med sorg och uppgivenhet.
SvaraRadera"Ett meddelande"däremot uttrycker ljus. Det är en stund av perfektion i ett naturligt mänskligt sammanhang. Renheten som dikten framhäver visar enligt mig att saker ibland kan vara så bra att man inte kan uppleva dem igen. Det skapar en väldig konstrat mellan de båda dikterna. Den första verkar uttrycka bottenlöst mörker medan den andra i det närmaste verkar uttrycket eufori. Men ett sammband är att det i de båda finns en sorts vemod och uppgivenhet. Tranströmers hela dikt verkar visa på den känslan , och i Silkebergs dikt finns det med i slutet. När man söker så är det för att något fattas. Man behöver något som man inte har.
Jag uppsakttar båda dikternas stil. I Tranströmers dikt så behöver man inte tänka så mycket. Känslan framgår så tydligt så det är bara att läsa den för att kunna skapa sig en uppfattning om vad det handlar om. Men i Silkebergs dikt behöver man vara mer vaken och uppmärksam. Det går att läsa in så mycket i vartenda ord."Sjöjungfrun" till exempel kan med vatten symbolisera renhet och hopp. Saker som vi ofta betraktar som fina och positiva. "Vit" är också renhetens färg och det ger mer tryck i själva poängen. Man kan så att säga ta Silkebergs dikt till ett nytt plan,en annan nivå. Det är självklart också något som man kan göra med Tranströmers dikt, men där behövs det inte. Allt som behövs säga finns redan sagt.
Personligen anser jag att ingen av dikterna är särskilt svår att förstå. Båda uttrycker känslor och tankar som är fundamentala i vår mänskliga natur. Man frågan är snarare om mina tankar och personliga uppfattningar överensstämmer med det som de båda poeterna ville uttrycka med sina verk. Jag kan ha haft alltför livlig fantasi och läst i saker som helt enkelt inte står. Uppfattningar är något mycket individuellt.
1. Det känns som en less längtan. De beskriver precis hur jag känner nu när det var sol i veckan, så glad jag blev för en stund. så kom snön idag igen. Åh jag fryser ända in i själen och jag längtar efter sommaren, precis så känner jag. Jag gillar den andra dikten bättre. Speciellt den sista meningen, den är omsorgsfull och vacker.
SvaraRaderaBåda dikterna beskriver känslor på ett vackert sätt.
2. Första dikten är lite mer utförlig än den första, den är lite luddig men ändå lättare att första. Den andra dikten är svårare att förstå, lite mer hemlig men det gör den så mycket mer intressant i min mening. sätter precis sina egna ord på en upplevelse man själv varit med om vilket fångar mig som läsare bättre.
3. Jag tycker att båda är lätta att förstå, men tvåan är bäst gjord enligt mig. Iaf den som fångar mitt intresse bäst, sen kanske den första är lättare att förstå men det är inte det viktiga med dikter alla gånger.
Ofta när man talar om metaforer använder man exempel som består av flera ord, t ex "smidig som en katt", "håret en eldröd blomma" osv. Ett alternativ till detta är att istället använda bara ett enskilt ord och skapa en mer svårbegriplig symbolik, som t ex Silkeberg gör när hon skriver "nummerskyltar", "sjöjungfrun", "lyktstolparna". Detta lämnar mer tolkning till läsaren, och ni har ju skrivit en hel del intressanta tolkningar här ovan.
SvaraRaderaVad anser ni angående dikter: vill ni ha en mer lättförståeligt metaforiskt språk (typ "havet en blank spegel") eller ett avskalat, mer tolkningsbart symbolspråk (typ Silkebergs dikt)?
Vill ni ha bildspråket serverat eller vill ni vara med och skapa bilderna?
1. "April och tystnad" är deppig och mörk, men det finns en ljusglimt när han skriver att det enda som lyser är gula blommor. Det finns ett litet hopp i hopplösheten. "Ett meddelande" är ljusare och mer hoppfull, det känns lite som att skrivaren vill få fram bra ögonblick och att det är det som man ska komma ihåg i livet, de fina ögonblicken som man kanske inte tänker på i vanliga fall.
SvaraRadera2.Den första dikten är skriven mer detaljerat än den andra som mest är ord bara. Båda dikterna är väldigt tolkningsbara.
3.Första dikten är lättast att förstå med språket för det är ju korrekta meningar och inte bara ord som i den andra, vilket gör att det blir svårare att förstå vad skrivaren vill få fram och vad hon menar. Men jag tycker att den första dikten är svårast att tolka, det finns så mycket olika sätt att tolka den på och den blandar hopp och mörker. Budskapet är lättare att få fram i den andra dikten, just för att den är ljus genom hela dikten.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera1. "April och tystnaden" : Jag tycker att dikten är väldigt svår och luddig. Jag får en känsla av sorg, men att det ändå finns hopp. Men för att få hoppet måste man byta ut något i samma värde (pantlånaren) och frågan är väl, är det värt att byta?
SvaraRaderaPs. fortsättning följer..
Eventuellt
Ds.
1) APRIL OCH TYSTNAD:
SvaraRaderaJag tolkar den här dikten på två sätt, men det första som dök upp i mitt huvud var att dikten handlar om en person som är inbunden i en massa lögner/bär på en tung hemlighet som han/hon inte kan avslöja. Hela dikten berättar om känslan att bära på något tungt. Det bästa exemplen är nog "Jag bärs i min skugga som en fiol i sin svarta låda" (det beskriver känslan av instängdhet man kan ha om man är bunden av lögner) och "Det enda jag vill säga glimmar utom räckhåll som silvret hos pantlånaren".
Man kan ju som sagt tolka dikten på olika sätt sätt. Jag vet ju inte hur mycket av författaren som ligger i den här dikten, så det är svårt att veta om varför den heter just "April och tystnad" har stor betydelse för diktens betydelse. Om detta kommer direkt för författarens hjärta så kanske det hände något i just april/han tog initiativet att skriva dikten i april...
2) Språket i sig är enkelt. Formuleringarna är poetiska och verkar vara noga utvalda och övervägda. Det gör att dikten blir väldigt detaljrik. Han använder symboler och metaforer vilket gör att dikten talar till läsaren i två spår; både mellan raderna och det vi uppfattar direkt (exempelvis "Det enda jag vill säga glimmar utom räckhåll som silvret hos pantlånaren").
3) Jag tycker att Marie Silkenbergs dikt är svårare att förstå. Det känns som att bara hon själv kan förstå vad hon menar eftersom det verkar vara så personlig och abstrakt. Hon har liksom bara kastat ur sig sina känslor utan att riktigt bry sig om läsaren förstår vad HON menar eller inte (det är inget fel med det dock. Hon kanske vill att den ska tolkas på många olika sätt.). Tomas däremot har verkligen ansträngt sig med formuleringarna så att folk verkligen ska förstå vad han menar. Å andra sidan så är Maries språk lättare att föstå. Man behöver inte tänka till riktigt som man kanske måste med Tomas. Hennes språk är väldigt rakt på sak medan tomas är mer inbäddat (men ändå är Tomas dikt lättare att förstå)
Jag tror Tomas Tranströmers dikt handlar om en slags sorg i en vår som borde betyda glädje. Våren är ju så förknippad med ljus, lättnad och lycka, att allt vänder, men dikten beskriver en slags melankoli i allt det. Som att det borde betyda glädje att gula blommor har kommit, men istället känner personen att det borde vara solen som skiner. Eller att våren och blommor inte kan stoppas, de kommer i vilket fall, men att världen inuti ändå är mörk. Snön har smält och dikena är fyllda med vatten, det borde ju vara en lättnad, men personen ser bara smuts, inte slutet på en vinter och början på en sommar. Sedan förändras dikten. De första stroferna handlar om miljön, även om de beskriver något annat (som dikter nästan alltid gör), men de sista beskriver känslan utan omskrivning i omgivningen.
SvaraRaderaJag tolkar den tredje strofen som att hen säger rakt ut att hen ser världen mörk. Hen kan inte ta sig ut, utan är fast där i mörkret som fiolen i lådan. Jag gillar verkligen den sista strofen, hen beskriver den där känslan när du biter dig i tungan när du vill säga något. Eller kanske menar hen att den inte vet vad den vill uttrycka, bara att det skaver inuti och måste ut? Kanske är det ångest. Den där känslan när något ont måste ut, du vet bara inte hur.
Den andra dikten har jag svårt att förstå. Jag ser den som en rebus, ett pussel, som bilder på memory-brickor. Men jag får inte ihop det. Jag kan inte knäcka koden. Kanske är den fantastisk när och om man gör det, men om jag släpper mitt försök att vara seriös, djup och kulturell så vill jag bara skratta. Alltså vad var det jag läste? Jag tänker på när konstexperter bedömde Santinos, en av aporna på Furuviks, tavlor och tyckte de var helt fantastiska. Eller när Driss i ”En oväntad vänskap” stänker färg på en duk och Philippe sedan säljer tavlan för tusentals kronor. Eller när folk kör runt med fyrhjulsdrivna jeepar i Stockholms innerstad och äter sushi fast de hatar sjögräs och rå fisk. Bullshit. Den påminner förresten om Hugo Balls dikt. Men den kanske är fantastisk om man fattar? Man kanske bara behöver ett större intellekt?
Men de två sista meningarna. Jag älskar dom. PRECIS så vill jag att dikter ska vara, vackra och du förstår direkt, för de går rakt in i hjärtat. Men vad de hade med resten av dikten att göra? Ingen aning. Ingen som helst aning.
Skillnader? Du kanske kan fatta den första, men inte den andra. Likheter? Du måste anstränga dig för att förstå båda. Och det orkar jag inte, kan inte det heller.
Elevkommentar:
SvaraRaderaDikt 1= Tomas Tranströmer: APRIL OCH TYSTNAD
Dikt 2= Marie Silkeberg: "Ett meddelande..."
Jag anser att budskap i dikt 1 är att alla bär på hemligheter eller något de inte kan dela med sig av, något de har varit med om som kanske som de går och lider av ensamma utan att prata med någon eller dyliknande. Det kan vara någon som är med om en våldtäkt, misshandel eller vad som helst som den döljer hur den egentligen mår och bär bördan själv. Ingen annan ser hur personen mår utan den ”bärs i sin egen skugga”. Jag tycker att den är mörk, att personen i texten ser livet i väldigt mörka toner och som den är instängd med saker som är tunga att bära. Att den längtar mer än något annat att få dela med sig av det och lätta bördan inom sig, fast det är inte möjligt, det är utom räckhåll och det gör den ännu mera olycklig. Jag tycker också dikt 1 visar på ett tema om att människor i världen har bekymmer, stora som små, och bär mycket själva inom sig, och att det inte är ett bra sätt att leva på, utan att man egentligen borde våga lätta på det och göra något åt saken. Att våga ta tag i problemen och se livet i ljusare nyanser också.
Dikt 2 är mera ljus. Jag tolkar lyktorna och lyktstolparna som ljus och intensiv, i höga toner som att det är som att man sjunger, som att man nynnar för att man är lycklig och meningen ”Jag tänkte. Resten av mitt liv kommer jag att leta efter detta ögonblick” kan vara att man letar efter att få uppleva ett sådant lyckligt ögonblick igen. Jag tänker på ordet sjöjungfrun i dikten och höga toner som att någon sjunger och det får mig att tänka på sirener som i gamla sagor och i odyssén. Att de levde i vattnet och var som sjöjungfrur som sjöng så vackert att de trollband pirater och gjorde så att de inte kunde motstå deras vackra sång . De hoppade i vattnet och dog, eller skeppet förliste. Det får mig att tänka på att dikten nummer 2 är som en trollbindande stund i livet, som uppfyller en inombords. Ett lyckorus, nästan som effekten av en drog ger för en stund, eller intensiv, djup förälskelse, fast starkare. En av de få stunder i livet man är som lyckligast och de gångerna i livet man kämpar eller de gånger livet inte är så lyckosamt så söker man i minnet, djupt inom sig efter detta lyckliga minne, efter ljusa minnen, varje intryck, doft, känsla, form, färg osv. Likheter de emellan är att båda är som en hård kamp. Dikt nummer 1 genom att man för en kamp inom sig och med saker man inte vågar dela med någon annan, eget mörker och i dikt nummer 2 så är det kampen att bevara detta lyckliga minne i svårare tider och längta sig tillbaka fast veta att man kanske aldrig får vara så lycklig igen. Att hålla fast vid den där lyckan när mörkret omger en kan vara svårt.
Olikheter är ju att dikt 1 är mörk, dyster, dikt 2 är ljus med en mörk nyans i sig. Dessutom är dikt nummer 1 mera konkret och dikt nummer 2 mera abstrakt och avhuggen i meningarna, ett ord ersätter fullständiga meningar. Dikt nummer 1 har ett målande men enkelt språk, den innehåller en del liknelser exempelvis ”Jag bärs i min skugga
som en fiol i sin svarta låda.” I dikt två är det korta, ord som säger mycket mellan raderna, den beskriver en hel värld bara med ett ord nästan. I dikt 1 är det korta strofer men bra rytm och mer fullständiga meningar. I dikt 2 så sitter det ihop, mer ihoptryckt på ett annat sätt, med kort ojämn rytm och ofullständiga meningar. I dikt två så säger tillexempel bara ordet lyktorna mycket. Det symboliserar ljus, det symboliserar inre glödpunkter som finns, typ som stjärnor på en mörk himmel.
Både språket och budskapet är svårare att förstå i dikt nummer två, för den är så abstrakt och säger så mycket bakom bara ett ord. Den är också väldigt talande till den som läser, fast det tar flera gångers läsande för att verkligen förstå djupet och helheten på dikten, den var ganska otydlig och fumlig först.
första dikten:
SvaraRadera1. Den är konstig. Den handlar ju om våren, att våren SKA vara ljus,glad och allt dedär som våren förknippas med. Men för honom kanske den inte gör det. Jag säger som Hanna, han ser bara smuts, inte slutet på en tråkig vinter som resten av oss oftast ser våren.
Andra dikten:
1. Jag får känslan av att den har upplevt någonting underbart, njutit av varenda sekund av denna underbara upplevelse sen från ingenstans, försvann den. Kanske som en förlorad kärlek. Där vad som helst, där bara den minsta lukt kan få kroppen att vrida sig i smärta då alla minnen och ögonblick
kommer tillbaka. ''Resten av mitt liv kommer jag leta efter detta ögonblick'' Meningen ger mig rysningar. Man har något underbart, man tappar de. Sen spenderar man resten av sitt liv i försök att återfå det.
Första dikten: Förstår mig inte på den här dikten, den är ju skriven som en klassisk dikt. Men meningarna och betydelsen kommer bara inte in i skallen på mig. Hur kan den gå från vår till fiol? Nej, jag är nog en sådan som behöver mer förklaringar, tydliga händelser som jag kan förknippa mig själv med.
Andra dikten däremot, förknippade jag ju med kärlek och genast fastnade den. Nog för jag alldeles nu går igenom det där med att förlora någonting och känna att jag MÅSTE ha tillbaka ögonblicken. Dikten är ju skriven mer som en flytande text också, vilket ibland kan bli jobbigt men i detta läge när orden kommer gång på gång, kunde det inte varit mer passande. Vilket gör texten lättare för mig att förstå.