Dikten är så kort man säger ändå så mycket!Uppskattar att känslan av hopp finns med. Något som förvirrar mig litet är ordningen av versaler och gemener i början på raderna. Men det spelar egentligen ingen roll. Väldigt fint skrivet. Realistiskt med en positiv underton!
En väldigt bra och fin dikt som man kan tolka på flera sätt, dessa slag behöver inte vara fysiska utan de kan vara psykiska också. Det blir upp till läsaren att tolka själv. Orden säger väldigt mycket även fast dem inte är många.
En riktigt bra dikt! Det är en dikt som väcker starka känslor när man läser den, Speciellt tycker jag om slutet "Jag reser mig upp och går" den ger dikten en ännu starkare känsla.
Jag håller med de andra om att det var en fin dikt som går att tolka på olika sätt. Alla tolkar nog den olika, det är väl säkert det som är tanken också. Dock håller jag med Rebecka Olsson om att blandningen av gemener och versaler är en smula förvirrande, man vet inte om det betyder något speciellt när det kommer en versal. Men det är inte en särskilt viktig detalj.
Jag håller med om ovanstående - skapa en konsekvens kring gemener/versaler så du inte förvirrar i onödan. jag skulle också vilja bryta los den sista raden till att vara fristående, så att man ser att den skiljer sig från resten av temat. Jag tänker som Ellen skriver ovan: det kan även vara "psykiska slag". Jag är förstås ingen förespråkare av våld, men jag tycker du skulle kunna dra ut på våldet och göra dikten lite värre, t ex beskriva hur det känns, bvad som händer i "kroppen" (själen) när slagen träffar etc. Det gör känslan av obehag ännu starkare och kan fylla på det "skelett" som jag tycker dikten är nu. Dock: frossa inte i äckliga detaljer, men ge lite mer konkretion åt läsaren!
Jag gillar den obehagliga känslan du skapar och det är den jag vill att du ska blåsa upp, eftersom den är diktens tema. tyvärr är kanske inte sistaraden ens positiv - det kan också vara en bilda av en mishandlad person som bara tar emot och tar emot. "Går" kan iofs tolkas som att det är över.
Liten detalj: det heter "knytnässlag", inte "knytnäveslag". Lätt att ändra.
Fin dikt! Kort men säger väldigt mycket. Jag tolkade budskapet som att ju mer jobbiga/svåra saker som händer en, desto starkare blir man. Det enda jag kan "klaga" på är att jag fick känslan av att dikten hackar lite. Du kanske kunde jobba lite mer på hur du delar upp den och hur du använder versaler.
"Ett knytnäveslag i magen jag kan inte andas Jag gråter"
Det känns som att allt detta borde hänga ihop, men det tycke rjag inte att det gör eftersom J:et I Jag gråter är en versal.
Författarens självvärdering: I första hand har jag ändrat versalerna och gemenerna, jag håller med om att de var lite förvirrade. Det var någon som tyckte om slutet men när jag skrev om dikten tog jag bort det, det passade in i den första versionen, men inte i den andra längre. Det var någon som hade förstått den känslan jag ville förmedla, att ju mer tunga saker man går igenom i livet desto ”lättare” blir dem. Och att det inte är fysiska slag det handlade om utan psykiska, men det kan ju också vara fysiska beroende på hur man vill tolka det. Slagen ska i alla fall representera jobbiga saker som man kan vara med om i livet. Jag tycker att första versionen är bra, men ändrade den lite, dock tycker jag att båda versionerna blir lite egna i sig när man läser dem, även om båda handlar om ”de tre slagen”.
Dikten är så kort man säger ändå så mycket!Uppskattar att känslan av hopp finns med. Något som förvirrar mig litet är ordningen av versaler och gemener i början på raderna. Men det spelar egentligen ingen roll.
SvaraRaderaVäldigt fint skrivet. Realistiskt med en positiv underton!
En väldigt bra och fin dikt som man kan tolka på flera sätt, dessa slag behöver inte vara fysiska utan de kan vara psykiska också. Det blir upp till läsaren att tolka själv.
SvaraRaderaOrden säger väldigt mycket även fast dem inte är många.
En riktigt bra dikt! Det är en dikt som väcker starka känslor när man läser den, Speciellt tycker jag om slutet "Jag reser mig upp och går" den ger dikten en ännu starkare känsla.
SvaraRaderaJag håller med de andra om att det var en fin dikt som går att tolka på olika sätt. Alla tolkar nog den olika, det är väl säkert det som är tanken också. Dock håller jag med Rebecka Olsson om att blandningen av gemener och versaler är en smula förvirrande, man vet inte om det betyder något speciellt när det kommer en versal. Men det är inte en särskilt viktig detalj.
SvaraRaderaJag håller med om ovanstående - skapa en konsekvens kring gemener/versaler så du inte förvirrar i onödan. jag skulle också vilja bryta los den sista raden till att vara fristående, så att man ser att den skiljer sig från resten av temat. Jag tänker som Ellen skriver ovan: det kan även vara "psykiska slag". Jag är förstås ingen förespråkare av våld, men jag tycker du skulle kunna dra ut på våldet och göra dikten lite värre, t ex beskriva hur det känns, bvad som händer i "kroppen" (själen) när slagen träffar etc. Det gör känslan av obehag ännu starkare och kan fylla på det "skelett" som jag tycker dikten är nu. Dock: frossa inte i äckliga detaljer, men ge lite mer konkretion åt läsaren!
SvaraRaderaJag gillar den obehagliga känslan du skapar och det är den jag vill att du ska blåsa upp, eftersom den är diktens tema. tyvärr är kanske inte sistaraden ens positiv - det kan också vara en bilda av en mishandlad person som bara tar emot och tar emot. "Går" kan iofs tolkas som att det är över.
Liten detalj: det heter "knytnässlag", inte "knytnäveslag". Lätt att ändra.
Fin dikt! Kort men säger väldigt mycket. Jag tolkade budskapet som att ju mer jobbiga/svåra saker som händer en, desto starkare blir man. Det enda jag kan "klaga" på är att jag fick känslan av att dikten hackar lite. Du kanske kunde jobba lite mer på hur du delar upp den och hur du använder versaler.
SvaraRadera"Ett knytnäveslag i magen
jag kan inte andas
Jag gråter"
Det känns som att allt detta borde hänga ihop, men det tycke rjag inte att det gör eftersom J:et I Jag gråter är en versal.
Superbra dikt förövrigt
Författarens självvärdering:
SvaraRaderaI första hand har jag ändrat versalerna och gemenerna, jag håller med om att de var lite förvirrade. Det var någon som tyckte om slutet men när jag skrev om dikten tog jag bort det, det passade in i den första versionen, men inte i den andra längre. Det var någon som hade förstått den känslan jag ville förmedla, att ju mer tunga saker man går igenom i livet desto ”lättare” blir dem. Och att det inte är fysiska slag det handlade om utan psykiska, men det kan ju också vara fysiska beroende på hur man vill tolka det. Slagen ska i alla fall representera jobbiga saker som man kan vara med om i livet. Jag tycker att första versionen är bra, men ändrade den lite, dock tycker jag att båda versionerna blir lite egna i sig när man läser dem, även om båda handlar om ”de tre slagen”.