Kraftlöshet
Regnet som faller kommer in överallt.
Känslan av sorg genomtränger min själ.
Himlen gråter för att min frustration är stor.
Molnen är mörka för att mitt sinne är svart.
Känslan av hopp finns inte mer.
Natten omger mig och dagen existerar inte.
Solen har för evigt dött.
Som en blixt skär smärta genom mitt väsen.
Kvar finns bara det onda.
Instängd i en grotta söker jag syre.
Det finns inget att finna.
Vacklande i mörkret snavar man lätt.
Trädens grenar får en att falla.
Att resa sig igen är det svåraste.
Men det går att stå igen.
Det är inte lätt att gå mot vinden.
Kanske kan den vända.
Men varför gå om man bara möter stormar?
Stormar för dit man inte ska.
Simma mot strömmen går ett tag.
Men tiden blir man trött.
Jag känner att sjunker.
Kraven jag inte kan uppfylla dränker mig.
Luftfickorna håller mig vid liv.
Men jag kan inte ta mig upp till ytan.
Det finns inget att göra.
Strömmen får föra mig bort.
Havets vågor har fört mig till en strand.
Stjärnorna ger ljus.
Månen ler förstående.
Det kanske inte är slut.
En av de bästa hitils! Älskar att din dikt är mörk. Tycker om att I slutet så finner han lite hopp i alla fall.Bra att du beskrev vädret, det fick fram olika känslor för mig. I början så lät det som att personen var deprimerad vilket gjorde det interesant att läsa. Otrolitg bra!
SvaraRaderaTack för din uppmuntran!
RaderaHittills* hehe
SvaraRaderaJag gillar också den mörka känslan, att du vågar låta mörkret vara kompakt även i dikten, utan några större ljusglimtar. Det är lätt att ta den vägen och låta dikten lysas upp, men ibland ser livet ut så här och då ska även dikten få göra det ibland.
SvaraRaderaDu skriver konsekvent korta meningar, enkla huvudsatser staplade på varandra och det ger en repetetiv effelt som är intressant att följa. Jag tycker inte att du ska dela upp dikten i strofer - det kompakta mörkret är det som ger dikten dess färg och kraft. Det du kan göra, tycker jag, är att rensa lite bland de fraser som förklarar och berättar vad man ska känna - lämna lite fler luckor åt läsaren! Exempel på sådana fraser är "Kanske kan den vända", "Men tiden blir man trött" och "Det finns inget att göra". Detta framgår ändå och genom att ta bort sådana här "utfyllnadsfraser" (så ser jag dem) lägger du mer fokus på guldklimparna däremellan.
Hej!
SvaraRaderaDet mest som jag skriver blir mörkt. Jag tycker att sorg och sådant är bland det mest verkliga känslor som finns. Lycka är minst lika verklig den, men det är svår för mig att skildra utan att det blir väldigt utopiskt och overkligt.
Sorg och förlorad energi tror jag att alla upplever någon gång oavsett hur ens liv och verklighet ser ut. Verklig euforisk lycka är nog inte lika vanligt tror jag.. Jag tänkte att det som kom fram i min dikt var något som fler kunde känna igen sig ,än om jag hade skrivit om glädje.
Jag kollade på "utfyllnadsfraserna". Visst så verkar en del av dem lite döda,det kan jag hålla med om. En tog jag bort helt och hållet för jag förstod inte vad den gjorde i min dikt. Några andra formulerade jag om. Enligt mig så är dessa rader som en sorbet mellan olika rätter. Allt behöver inte vara så "Stort". Vissa saker behöver inte vara så mycket i sig själva tycker jag,utan kan vara som en introduktion till något större. Kanske kan det stora då vara större. Alltså anser jag att någon sorts utfyllnad kan förstärka effekten av det som kommer efter. Det blir ju som en sorts mental vila när man tar till sig av diktens budskap.
Visst är det så att man kan dra till sig fler läsare om man lämnar mer åt dem. Fler kan känna band till ens text om det finns rum för dem att själva läsa in saker. Men jag vill skilja agnarna från vetet. Om dessa utfyllnadsrader drar bort en del läsare från texten ,så kommer de som finner min text tilltalande verkligen förstå min point of view. Hellre kvalitet framför kvantitet när det gäller läsre.
Självklart så är dessa utfyllnadsrader något som sak användas varsamt, så jag ska försöka ta till mig av de goda råden. Tack!!
En väldigt mörk dikt som ändå slutar med en glimt av ljus. Den är väldigt intressant och gripande, jag läste den flera gånger för man vill liksom inte sluta. Det är absolut en dikt som många människor kan relatera till. Trots att den är så mörk och allvarlig så slutar den ändå uppmuntrande med en glimt av hopp. Jättebra!
SvaraRadera