Kraftlöshet
Regnet som faller kommer in överallt.
Känslan av sorg genomtränger min själ.
Himlen gråter för att min frustration är stor.
Molnen är mörka för att mitt sinne är svart.
Känslan av hopp finns inte mer.
Natten omger mig och dagen existerar inte.
Solen har för evigt dött.
Som en blixt skär smärta genom mitt väsen.
Kvar finns bara det onda.
Instängd i en grotta söker jag syre.
Det finns inget att finna.
Vacklande i mörkret snavar man lätt.
Trädens grenar får en att falla.
Att resa sig igen är det svåraste.
Men det går att stå igen.
Det är inte lätt att gå mot vinden.
Kanske kan den vända.
Men varför gå om man bara möter stormar?
Stormar för dit man inte ska.
Simma mot strömmen går ett tag.
Men tiden blir man trött.
Jag känner att sjunker.
Kraven jag inte kan uppfylla dränker mig.
Luftfickorna håller mig vid liv.
Men jag kan inte ta mig upp till ytan.
Det finns inget att göra.
Strömmen får föra mig bort.
Havets vågor har fört mig till en strand.
Stjärnorna ger ljus.
Månen ler förstående.
Det kanske inte är slut.
