Diktutkast: Noll, noll, noll, ett...

Noll, noll, noll, ett. Grönt ljus. Någon skyndar förbi, på väg i säng eller till säng?

Noll tre, femton. Gult ljus. Redan ute med tidningarna, jag får visst ta ledigt en annan natt.

Noll sex, tjugotvå. Grönt ljus. Dagens första kö. Bmw och Renault, rum för två och en som skjuter på.

Noll sju, femtiofem. Rött ljus. Jag sa rött, men det gällde visst inte dig?

Tio, fyrtiotre. Grönt ljus. Titta hit, nej inte på fåglarna, titta på mig så ska du få se. Ja precis sådär, Volvo betyder faktiskt inte ”jag står” på de trafikljuslösas språk.

Tolv, noll sju. Gult ljus. Hungern lyser i era ansikten. Men jag är mätt, har alltid varit, kommer alltid att vara.

Fjorton, trettiotvå. Rött ljus. Eller kanske grönt? Eller vad sägs om att prova något nytt, ni skulle aldrig ana något.

Femton, tjugoett. Grönt ljus. Jag hade glömt, idag är det fredag. Ni jobbar till klockan fyra ändå, vad gör ni då här?

Tjugoett, fyrtiotre. Rött ljus. Taxi hit och taxi dit. Har ni inte hört talas om fredagsmys?

Tjugofyra, trettioett. Gult ljus. Äntligen ensam en stund.

Övergiven

Övergiven

Marken under mig smulas sönder.

Jag faller.

Bara mörker återstår.

Ljuset från ditt leende tonas bort och försvinner i mörkret.

Tårarna börjar rinna.

Mitt hjärta brister och förstörs.

Älskar du mig fortfarande?

Förmodligen inte.

Mitt leende är borta.

För alltid.

Jag kommer aldrig mer att få träffa dig.

Jag kommer aldrig mer få höra din röst.

Kommer du tillbaka?

Förmodligen inte.

Du lämnade mig ensam i ett bottenlöst mörker.

Diktutkast: Tankar som flytt

Tankar som flytt

Tydliga kontraster som smälter samman,

solnedgångens hemliga kall

Utan uppenbart syfte likt livets gång

Ger det mig frihet, ångest,

Sanning eller tro?

Icke existerande svar likaså

Men vad kan urskiljas då,

förutom de tomma svaren

Ingenting

Ingenting är tillräckligt

Ingenting är bra

Ingenting är något

Där av sätts intet åt sidan

Men existerar ändå

Intet är mitt vittne vart jag än går

Livets mysterier,

Bara frågor

Enbart hopp om en tillfredställande död

För vad?

För vem?

Varför?

Diktutkast: Hör du vad jag hör...

Hör du vad jag hör

Ser du vad jag ser

Känner du vad jag känner

Jag vill skrika

Så högt

Få ur mig det jag måste säga

Varför

Varför känner inte du som jag

Varför ser du inte det jag ser

Det vi har är ju bra

Jag ber

Snälla känn som jag känner

Jag skriker, det gör ont, jag faller, det är över.

Diktutkast: Min ekande tomhet...

Min ekande tomhet

Mitt ihåliga inre

En öken

Där allt är evig och total ödslighet

En öken

Där strävan efter känsla slås bort

Sakta bort, mot kaktusens plågande taggar

Där lidandet är ständig och trivial

Det är den öken

Som för mig alltid varit känd

Den öken, av vars hettade sand

Jag alltid blivit bränd

En rödorange, sakta skymmande sky

I min plågsamma lilla öken

Gamar kretsandes mitt yttre

Jag vet, att deras frihet kommer jag aldrig få

Jag måste erkänna

Jag måste förstå

Att här i öknen

Friheten, den kan jag aldrig nå

Så jag lägger mig ned

Jag accepterar mitt öde

Min ekande tomhet välkomnas här

I min plågsamma

Lilla öken

Diktutkast: Hur den sista av oss föll

Hur den sista av oss föll


”Kom”.
Slit blicken från det mörka taket över er och ställ er upp här bredvid mig.
Ingen reaktion
men desperat fortsätter jag ändå:

”Känner ni den torra barken?
eller doften av det nybryggda kaffet?

Ser ni morgondaggen på gräset?
eller det mjuka månskenet på er hud?"

"Nej", sade ni, där nerifrån golvet
fortfarande med blicken fäst på det mörka taket.
Jag suckar
och fortsätter ensam att betrakta det dem inte ser.


En okänd känsla uppstår
Okänd men ändå väntad.
En grå dimma av era tysta ord och höga tankar
smyger sig  sakta men säkert upp längs mina ben.
Jag försöker att fly
men dimman stiger och blir mörkare.
Nu är den svart
Väger flera ton
Den fräter mot min hud och fyller min kropp.
Tillslut ligger jag där på golvet tillsammans med er
och ser för första gången det mörka taket som ni pratat så mycket om.

Vem av oss ska nu tända lampan
när den sista av oss som kunde nå den fallit?

Diktutkast: Solen i min famn

Solen i min famn

När du ler så känns det som om solen är här

Solen lyser starkt

så starkt

Alla våra önskningar har slagit in

jag känner det värmer

Du är lycklig

jag är lycklig

den här lyckan dödar oss

Här i varandras armar

kan inte släppa taget

Den här lyckan dödar oss

Vi försöker

nej det går inte

Är det normalt

att känna såhär

den här lyckan dödar mig

Att aldrig mer va ensam

aldrig mer va kall

Att ha dig här

veta att du är min

Du värmer mig som solen

solen här i min famn

Hur mycket jag än försöker

stöta iväg dig

få iväg dig

så blir jag ingen sten

Du är här

alltid här

Den här lyckan dödar mig

Diktutkast: tre dikter

DIKT

Jag minns första gången vi träffades

Minns den som igår

Minns hur fjärilarna flög och hur hög jag var av tanken

Att du kanske skulle bli min

Kanske skulle bli min

Jag minns första gången du sa att du älskade mig

Minns hur glad jag blev

Hur bra det kändes att jag äntligen var din

Jag var din och du var äntligen min

Att aldrig mer vara ensam

Att alltid ha dig vid min sida

Men vad är meningen med kärlek om den inte är för alltid

Vad är meningen att älska någon om det någon dag

kommer ta slut

Du är luft

Du tror du är någon

Visst gör du de?

Men låt mig säga dig

Du är ingenting

I alla fall inte för mig

För mig är du luft

Du är en vind pust

Man märker dig

Men det är allt man gör

Hur känns det?

Att va en sån som du

Förlåt mig

Jag ville inte vara otrevlig

Ursäkta

Men du är luft

SKOJ DIKTEN

Den hungriga dagen, den är alltid minst.

Den sämsta natten är en dag av hunger.

Nog finns det inte mål och meningen i din färd

Men det är grusvägen som är mödan ovärd.

Det enda målet är en nattlång rast

Där elden släcks och brödets smulas i hast

På platser där man är vaken mer än man sover

Blir vakenheten trygg och full av sång.

Bry upp, bryt upp! Den nya natten gryr.

Vårat stora äventyr.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr

Diktutkast: Övergven

Övergiven

Marken under mig smulas sönder.

Jag faller.

Bara mörker återstår.

Ljuset från ditt leende tonas bort och försvinner i mörkret.

Tårarna börjar rinna.

Mitt hjärta brister och förstörs.

Älskar du mig fortfarande?

Förmodligen inte.

Mitt leende är borta.

För alltid.

Jag kommer aldrig mer att få träffa dig.

Jag kommer aldrig mer få höra din röst.

Kommer du tillbaka?

Förmodligen inte.

Du lämnade mig ensam i ett bottenlöst mörker.

Diktutkast: Det är som Alice...

Det är som Alice.

Att falla i ett hål

Vet inte hur länge man ska falla

Inte vad man ska förvänta sig,

När fallandet tar slut.

Det är som regnet.

Faller utan att veta vart man hamnar

Undrar bara när det ska ta slut.

När kommer solen igen?

När blir det ljust?

När ska allt vända?

Det är som blixten

Slår ner och förstör

Utan förvarning

Slutar falla och bara slår.

Diktutkast: Jag räckte inte till...

Jag räckte inte till för dig

Jag var inte samma för dig,

Som du var för mig

Det stör mig för jag vet

Att du inte får någon bättre än mig

Du får mig att hata 

Åt helvete med hon som

Du tror du hittat

Jag börjar hata

För att du får mig till det 

Alla som hatar

Börjar av en anledning

Sen väntar vi på någon

Någon som ska fixa oss

Jag menar inte på något vis

Att vara ohyfsad 

Men om jag ska ner på botten

Så ska du följa med mig dit

Och jag kan ställa mig frågan

Varför du,

Varför jag,

Varför vi?

Diktutkast: Rebellerna

REBELLERNA

De skriker vit makt svart slakt.

Det finns i natt, inget färgglatt.

Höga hattar, inte stjärngossar utan rebeller som krossar.

Mellan atlanten får dem krossa.

Vill du köpa denna tåliga piga?

När de demonstrerar

växer Afrikaner som rosor med taggar ur marken.

De är från trakten.

 Som är på jakt efter makten.

Rebellerna vill utrota genom att hota.

De behandlar trälar som om de inte har själar.

De tror att de är mer värd men det är inlärt.

I deras ögon är alla andra parasiter

Som förstör samhället och blir kallad banditer.

Semiter och morianer trakasseras

Ingen vill se, de bara passerar.

Diktutkast: Inga hopp

Vad är det för mening med att älska

Om man ej blir älskad tillbaks

Jag såg det i dina ögon

Jag såg det så klart.

Låt mig skrika 

En ilska så stark

En vrede som får mig helt ur balans.

Så många tårar

Så många svek

Så många dagar jag varit vek 

Låt mig nu visa

Sanningen om dig och mig

Det som varit så klart och tydligt

Enda sen jag träffa dig

Det finns inga raka vägar

För oss att gå eller ta

Istället ramlar vi ner

Åt vänster eller höger

Att älska eller hata.

Det finns inga hopp

För dig och mig. 

Diktutkast: Det hade varit bäst...

Det hade varit bäst att avsluta allt

Att släppa det vi bar på

Låta den tyngd vi kände rasa från våra axlar

Kanske hade vi blivit lyckligare då

Men att förlora någon man älskar så starkt

Att med egen vilja gå ifrån det man lever för

Hur klarar man det

Går det?

Sömnlösa nätter som aldrig går mot dag

Tårar i tusentals liter ner i tomma intet

Skuldkänslorna skulle sträcka sig mot himlen

Och jag, jag hade stått kvar här.

Helt själv. Men stark.

Jävligt stark.

Diktutkast: Någon som inte var jag

Någon som inte var jag

Och du stod där med någon som inte var jag

Jag såg

Såg hur du älskade

Hon som inte var jag

Någon med allt jag inte hade

Inte var

Gräset växte ur betongen

Under dig

Under henne

Himlen sprack

Sol över honom

Över henne

Under mig växte inget

Bara grus

Bara damm

Himlen sprack

Regn över mig

I mig

Hon som inte var jag fanns i ögonen

Dina

Som borde sett på mig

Vinden dansade

Sjöng

Runt honom

Runt henne

Vinden ven

Rev

Runt mig

I mig

En kärlek som aldrig fanns

Rann

Föll

Sved

När jag förstod

Mer än jag förstått

Om sol är lycka

Är hennes fräknar fler än mina

Om regn är tårar

Är mitt hår alltid blött

Hon var allt du ville ha

Någon som inte var jag

Diktutkast: Kraftlöshet

Kraftlöshet

Regnet som faller kommer in överallt.

Känslan av sorg genomtränger min själ.

Himlen gråter för att min frustration är stor.

Molnen är mörka för att mitt sinne är svart.

Känslan av hopp finns inte mer.

Natten omger mig och dagen existerar inte.

Solen har för evigt dött.

Som en blixt skär smärta genom mitt väsen.

Kvar finns bara det onda.

Instängd i en grotta söker jag syre.

Det finns inget att finna.

Vacklande i mörkret snavar man lätt.

Trädens grenar får en att falla.

Att resa sig igen är det svåraste.

Men det går att stå igen.

Det är inte lätt att gå mot vinden.

Kanske kan den vända.

Men varför gå om man bara möter stormar?

Stormar för dit man inte ska.

Simma mot strömmen går ett tag.

Men tiden blir man trött.

Jag känner att sjunker.

Kraven jag inte kan uppfylla dränker mig.

Luftfickorna håller mig vid liv.

Men jag kan inte ta mig upp till ytan.

Det finns inget att göra.

Strömmen får föra mig bort.

Havets vågor har fört mig till en strand.

Stjärnorna ger ljus.

Månen ler förstående.

Det kanske inte är slut.

Diktutkast: Fridfull

Fridfull

Löv blåsa i vindens riktning

Kärlek att skåda under ekens slingrande krona av grönt

Fiskar som stimma, fiskar som simma i vatten som rinna och inte försvinna.

Vatten lent, vatten mjukt, känslan av att doppa handen i något sött.

Smekande kallt med förtrollningen att röva bort sinnet till fjärran värld.

Så skönt, så naket, så sårbart, vart finner man strålar av denna harmoni

Om inte under solen som ler och dansar med ena sidan till.

Grönska, ängen som lysa i tidig morgontid, stråna som dagga och ge klorofyllet lite mera näring till.

Luften som massera spända muskler och få kroppen att slappa i stilla ro. Luften som griper tag i det kalla och negativa och ersätts med en positiv anda.

Fåglar kvittra mellan lövverken, livet som börjar vandra då dagen åter gryr. Allt det svarta, är en glömd tid, nu när du lyfts och fått känna lite frid.

Språklinlägg 3: Att förstöra språket

Under modernismens period (ca 1890-1945) försökte många diktare experimentera med språket. De som gick allra längst var kanske dadaisterna, som menade att man var tvungen att helt göra om språket för att få fram den sanna, inneboende betydelsen.

En av dadaisterna var Hugo Ball, och hans dikt "Karawane" är kanske den mest kända dada-dikten. Den ser ut så här:

jolifanto bambla o falli bambla
großiga m'pfa habla horem
egiga goramen
higo bloiko russula huju
hollaka hollala
anlogo bung
blago bung blago bung
bosso fataka
ü üü ü
schampa wulla wussa olobo
hej tatta gorem
eschige zunbada
wulubu ssubudu uluwu ssubudu
–umf
kusa gauma
ba–umf
1) Lyssna på dikten här: http://www.poets.org/viewmedia.php/prmMID/20280 eller här: https://www.youtube.com/watch?v=tDgvA8OcNSI. Eller läs dikten tyst för dig själv. Fundera - vilka bilder får du i huvudet när du läser? Skriv ner dem!
2) Vilka språkljud använder Hugo Ball i dikten? Ge några exempel!
3) Vad anser du om dadadisternas idé - att förstöra och göra omspråket för att kunna få fram det "äkta"/"sanna" budskapet i dikten, som inte begränsas av ord, meningsbyggnad, grammatik mm?
4) I dikter bryter författarna ofta upp språket och gör om det så att det ska passa deras poetiska språk. Går det att göra det i hur stor utsträckning som helst, eller finns det en gräns för hur mycket man kan göra om spårket. Om det finsn det, har Hugo Ball isf passerat den gränsen?


Hugo Ball läser upp "Karawane" 1916.

Diktutkast: Det har gått 1 år...

Det har gått 1 år,
2 månader
Och 27 dagar
Sedan första gången jag såg dig naken
Sedan natten du slet av din skjorta,
Stack dina bröst i mitt ansikte och sa;
”Varsågod!”

Och jag var lycklig likt en 8-årig diabetiker som smygäter choklad för första gången.
Dina läppar, de är som godis, sa jag
Det var inte min bästa replik
Men det fungerade
Ikväll i mataffären, hittade jag ett av dina hårstrån i min tröja
Men jag lät det sitta kvar, för jag vet inte hur det här kommer sluta.

Kanske ekvatorn kommer att falla som en rockring från jordens höfter
Eller kanske i morgon, kommer mitt absoluta vansinne
Kombinerat med den absoluta hinderbana som trotsar din kommunikationsförmåga
Lämnar oss 
Men oavsett när,

Vill jag alltid ha kvar dina inflätade hårstrån i mina kläder.

Diktutkast: Endast barn klarar av det

Endast barn klarar av det

Be inte om ursäkt för vad du känner.

Det är bara du som vet, tills du delar med dig.

Du håller det inom dig, för du vågar inte.

Att säga något hårt med så fina ord.

Det är svårt.

Att lätta på ditt hjärta, kommer ge honom tyngd.

Det är svårt att säga som det är utan ångest,

Endast barn klarar av det.

Diktukast:Tre slag

Tre slag

Ett knytnäveslag i magen

jag kan inte andas

Jag gråter

Ett andra knytnäveslag i magen

jag kan inte andas

Jag snyftar

Ett tredje knytnäveslag i magen

jag kan inte andas

Jag reser mig upp och går

Diktutkast: Han och Hon

Han och Hon
Han ringer, Hon går  
Han sms:ar, Han svarar
Han vill, Hon gör
Han tar, Hon ger
Han ignorerar, Hon gråter
Han sms:ar, Hon svarar
Han ringer, Hon går
Han vill, Hon gör
Han tar, Hon ger
Hon orkar inte, Han ser inte
Hon ger upp, Han bryr sig inte
Hon försöker glömma, Han har glömt
Hon gråter, Han ignorerar
Hon går vidare

Diktutkast: Du såg inte men du förstod

DU SÅG INTE MEN DU FÖRSTOD  

Alla människor såg

Att min mun den log

Även fast jag grät ofta

Men du märkte inte

Du frågade aldrig varför

Då log jag, sen grät jag

Jag sa aldrig att

Du var fin

Jag drev jämt om dig

Och du förstod

Och insåg

Att vi var menade för varandra

Leva tillsammans

Tills vi dödar varandra

"Originalet" (se Skriv Vidare-övning s 118)

JAG SÅG DU FÖRSTOD – Nils Ferlin



Det var få människor som såg


att mina ögon var sorgsna


ty jag skrattade mycket.


Du märkte det


och du frågade ofta varför.


Då skrattade jag - återigen,


och kanhända jag sa


att allas ögon kan väl inte vara


så glada som dina.


Men jag lyckades aldrig narra dej


och jag såg du förstod


eller anade


att vi inte skulle vara tillsammans


- tillnärmelsevis


så där länge som visorna


och vi själva ordat om.

Diktutkast: World Wide Web - En cynisk reflektion

World Wide Web - En cynisk reflektion

LOL

Det tysta skrattet

IRL

(Det är för tillfället avskärmat)

FB

Livet är en dans på tangenter i ett artificiellt ljus

OMG

För de icke-religiösa

OK

För alla gånger du vill visa någon äkta uppskattning

BRB

Tid är ett flummigt fenomen

SRY

Shit vad jag bryr mig om hur jag får dig att må

PLZ

Lägg ner mer energi än vad jag gör

WTF

Aggressiv förvirring

FML

Det är synd om mig för jag har ett I-landsproblem

ASL

A.K.A. ”Jag är ett riktigt creep”

A.K.A.

Det är inte bara kärt barn som har många namn

KMR

Aldrig att jag använder denna förkortning, det kmr aldrig att hända

Språkinlägg 2: Metaforer & språk

Läs nedanstående dikter och fundera över följande:

1) Försök att tolka dikterna. Vad handlar de om? Vad berättar de? Vad har de för tema, budskap, motiv? Vilka likheter/skillnader finns mellan dem?
2) Vilken sorts språk använder diktarna? Hur skulle du karaktärisera deras skrivsätt? Försök sammanfatta din uppfattnig av deras stil. Ge konkreta exempel på hur du menar.
3) Tranströmers dikt är skriven med korrekta meningar, men med flera mångtydiga bilder.Silkebergs dikt är skriven med flera korthuggna, ofullständiga meningar som beskriver sinnesintryck hos diktaren. Vilken av de båda dikterna är svårast att förstå enligt dig vad gäller
a) Språket
b) innehållet/budskapet?


Tomas Tranströmer: APRIL OCH TYSTNAD
Våren ligger öde.
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.

Det enda som lyser
är gula blommor.

Jag bärs i min skugga
som en fiol
i sin svarta låda.

Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.

Marie Silkeberg: "Ett meddelande..."

Ett meddelande långt inne i kroppen, långt inne i språket, bildvärldarna. Lyktstolparna, lyktorna. En plötslig stöt av saliv mot svalget. Intensiv. I höga i-toner. Nummerskyltar. Sjöjungfrun. Den bara handen. Vikta kroppar. Vit pornografi. Jag tänkte. Resten av mitt liv kommer jag att leta efter detta ögonblick.”

Diktutkast: Kärlek

Kärlek

De lätta pussarna i nacken

Som de första glimtarna av klorofyll i vårträden

De underbara smekningarna längs ryggen

Som solens första strålar värmer oss

De trygga omfamningarna när det bara är du och jag

Som att lita på att natten alltid blir till dag

De vackra leende du alltid ger mig

Som vårsolen som smälter vinterns kalla snö

De fjärilar i magen du alltid ger mig

Som när hela våren möts av årets första fågelkvitter

De passionerade kyssarna som möter mina läppar

Som en längtan som äntligen är över

De egenskaper som gör dig till du

Som varje årstid har sin egen charm

Språkinlägg 1: Om dikten och språkriktigheten

Läs nedanstående två dikter. Fundera över vad de betyder och hur man kan tolka dem. Jämför dem och reflektera:
1) Vad finns det för koppling mellan dikternas budskap och sättet de är skrivna på?
2) Varför har författarna valt att skriva på det här sättet? Varför har de valt att bryta mot gällande skrivregler när de skriver sina dikter?
3) Fundera över hur dessa dikter hade sett ut om de hade varit skrivna på korrekt svenska ("översätt" gärna). Hade det förändrat din känsla inför dem, tror du? Hur, isf?


Dikt A: "Gråbergssång" av Gustaf Fröding

Stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå,
stå
grå-å-å-å.
Så är gråbergs gråa sång
lå-å-å-å-å-å-å-å-å-ng.

Dikt B: "Då var bokarna ljusa" av Vilhelm Ekelund

Då var bokarna ljusa, då var ån av
simmande vit ranukels öar sållad,
ljus sin krona häggen gungade här där gosse jag vandrat. -

Tyst det regnar. Himlen hänger lågt på
glesa kronor. En vissling; tåget sätter
åter i gång. Mot sakta mörknande kväll jag färdas vänlös.

---