Diktutkast: Noll, noll, noll, ett...

Noll, noll, noll, ett. Grönt ljus. Någon skyndar förbi, på väg i säng eller till säng?

Noll tre, femton. Gult ljus. Redan ute med tidningarna, jag får visst ta ledigt en annan natt.

Noll sex, tjugotvå. Grönt ljus. Dagens första kö. Bmw och Renault, rum för två och en som skjuter på.

Noll sju, femtiofem. Rött ljus. Jag sa rött, men det gällde visst inte dig?

Tio, fyrtiotre. Grönt ljus. Titta hit, nej inte på fåglarna, titta på mig så ska du få se. Ja precis sådär, Volvo betyder faktiskt inte ”jag står” på de trafikljuslösas språk.

Tolv, noll sju. Gult ljus. Hungern lyser i era ansikten. Men jag är mätt, har alltid varit, kommer alltid att vara.

Fjorton, trettiotvå. Rött ljus. Eller kanske grönt? Eller vad sägs om att prova något nytt, ni skulle aldrig ana något.

Femton, tjugoett. Grönt ljus. Jag hade glömt, idag är det fredag. Ni jobbar till klockan fyra ändå, vad gör ni då här?

Tjugoett, fyrtiotre. Rött ljus. Taxi hit och taxi dit. Har ni inte hört talas om fredagsmys?

Tjugofyra, trettioett. Gult ljus. Äntligen ensam en stund.

Övergiven

Övergiven

Marken under mig smulas sönder.

Jag faller.

Bara mörker återstår.

Ljuset från ditt leende tonas bort och försvinner i mörkret.

Tårarna börjar rinna.

Mitt hjärta brister och förstörs.

Älskar du mig fortfarande?

Förmodligen inte.

Mitt leende är borta.

För alltid.

Jag kommer aldrig mer att få träffa dig.

Jag kommer aldrig mer få höra din röst.

Kommer du tillbaka?

Förmodligen inte.

Du lämnade mig ensam i ett bottenlöst mörker.

Diktutkast: Tankar som flytt

Tankar som flytt

Tydliga kontraster som smälter samman,

solnedgångens hemliga kall

Utan uppenbart syfte likt livets gång

Ger det mig frihet, ångest,

Sanning eller tro?

Icke existerande svar likaså

Men vad kan urskiljas då,

förutom de tomma svaren

Ingenting

Ingenting är tillräckligt

Ingenting är bra

Ingenting är något

Där av sätts intet åt sidan

Men existerar ändå

Intet är mitt vittne vart jag än går

Livets mysterier,

Bara frågor

Enbart hopp om en tillfredställande död

För vad?

För vem?

Varför?

Diktutkast: Hör du vad jag hör...

Hör du vad jag hör

Ser du vad jag ser

Känner du vad jag känner

Jag vill skrika

Så högt

Få ur mig det jag måste säga

Varför

Varför känner inte du som jag

Varför ser du inte det jag ser

Det vi har är ju bra

Jag ber

Snälla känn som jag känner

Jag skriker, det gör ont, jag faller, det är över.

Diktutkast: Min ekande tomhet...

Min ekande tomhet

Mitt ihåliga inre

En öken

Där allt är evig och total ödslighet

En öken

Där strävan efter känsla slås bort

Sakta bort, mot kaktusens plågande taggar

Där lidandet är ständig och trivial

Det är den öken

Som för mig alltid varit känd

Den öken, av vars hettade sand

Jag alltid blivit bränd

En rödorange, sakta skymmande sky

I min plågsamma lilla öken

Gamar kretsandes mitt yttre

Jag vet, att deras frihet kommer jag aldrig få

Jag måste erkänna

Jag måste förstå

Att här i öknen

Friheten, den kan jag aldrig nå

Så jag lägger mig ned

Jag accepterar mitt öde

Min ekande tomhet välkomnas här

I min plågsamma

Lilla öken

Diktutkast: Hur den sista av oss föll

Hur den sista av oss föll


”Kom”.
Slit blicken från det mörka taket över er och ställ er upp här bredvid mig.
Ingen reaktion
men desperat fortsätter jag ändå:

”Känner ni den torra barken?
eller doften av det nybryggda kaffet?

Ser ni morgondaggen på gräset?
eller det mjuka månskenet på er hud?"

"Nej", sade ni, där nerifrån golvet
fortfarande med blicken fäst på det mörka taket.
Jag suckar
och fortsätter ensam att betrakta det dem inte ser.


En okänd känsla uppstår
Okänd men ändå väntad.
En grå dimma av era tysta ord och höga tankar
smyger sig  sakta men säkert upp längs mina ben.
Jag försöker att fly
men dimman stiger och blir mörkare.
Nu är den svart
Väger flera ton
Den fräter mot min hud och fyller min kropp.
Tillslut ligger jag där på golvet tillsammans med er
och ser för första gången det mörka taket som ni pratat så mycket om.

Vem av oss ska nu tända lampan
när den sista av oss som kunde nå den fallit?

Diktutkast: Solen i min famn

Solen i min famn

När du ler så känns det som om solen är här

Solen lyser starkt

så starkt

Alla våra önskningar har slagit in

jag känner det värmer

Du är lycklig

jag är lycklig

den här lyckan dödar oss

Här i varandras armar

kan inte släppa taget

Den här lyckan dödar oss

Vi försöker

nej det går inte

Är det normalt

att känna såhär

den här lyckan dödar mig

Att aldrig mer va ensam

aldrig mer va kall

Att ha dig här

veta att du är min

Du värmer mig som solen

solen här i min famn

Hur mycket jag än försöker

stöta iväg dig

få iväg dig

så blir jag ingen sten

Du är här

alltid här

Den här lyckan dödar mig

Diktutkast: tre dikter

DIKT

Jag minns första gången vi träffades

Minns den som igår

Minns hur fjärilarna flög och hur hög jag var av tanken

Att du kanske skulle bli min

Kanske skulle bli min

Jag minns första gången du sa att du älskade mig

Minns hur glad jag blev

Hur bra det kändes att jag äntligen var din

Jag var din och du var äntligen min

Att aldrig mer vara ensam

Att alltid ha dig vid min sida

Men vad är meningen med kärlek om den inte är för alltid

Vad är meningen att älska någon om det någon dag

kommer ta slut

Du är luft

Du tror du är någon

Visst gör du de?

Men låt mig säga dig

Du är ingenting

I alla fall inte för mig

För mig är du luft

Du är en vind pust

Man märker dig

Men det är allt man gör

Hur känns det?

Att va en sån som du

Förlåt mig

Jag ville inte vara otrevlig

Ursäkta

Men du är luft

SKOJ DIKTEN

Den hungriga dagen, den är alltid minst.

Den sämsta natten är en dag av hunger.

Nog finns det inte mål och meningen i din färd

Men det är grusvägen som är mödan ovärd.

Det enda målet är en nattlång rast

Där elden släcks och brödets smulas i hast

På platser där man är vaken mer än man sover

Blir vakenheten trygg och full av sång.

Bry upp, bryt upp! Den nya natten gryr.

Vårat stora äventyr.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr

Diktutkast: Övergven

Övergiven

Marken under mig smulas sönder.

Jag faller.

Bara mörker återstår.

Ljuset från ditt leende tonas bort och försvinner i mörkret.

Tårarna börjar rinna.

Mitt hjärta brister och förstörs.

Älskar du mig fortfarande?

Förmodligen inte.

Mitt leende är borta.

För alltid.

Jag kommer aldrig mer att få träffa dig.

Jag kommer aldrig mer få höra din röst.

Kommer du tillbaka?

Förmodligen inte.

Du lämnade mig ensam i ett bottenlöst mörker.

Diktutkast: Det är som Alice...

Det är som Alice.

Att falla i ett hål

Vet inte hur länge man ska falla

Inte vad man ska förvänta sig,

När fallandet tar slut.

Det är som regnet.

Faller utan att veta vart man hamnar

Undrar bara när det ska ta slut.

När kommer solen igen?

När blir det ljust?

När ska allt vända?

Det är som blixten

Slår ner och förstör

Utan förvarning

Slutar falla och bara slår.

Diktutkast: Jag räckte inte till...

Jag räckte inte till för dig

Jag var inte samma för dig,

Som du var för mig

Det stör mig för jag vet

Att du inte får någon bättre än mig

Du får mig att hata 

Åt helvete med hon som

Du tror du hittat

Jag börjar hata

För att du får mig till det 

Alla som hatar

Börjar av en anledning

Sen väntar vi på någon

Någon som ska fixa oss

Jag menar inte på något vis

Att vara ohyfsad 

Men om jag ska ner på botten

Så ska du följa med mig dit

Och jag kan ställa mig frågan

Varför du,

Varför jag,

Varför vi?

Diktutkast: Rebellerna

REBELLERNA

De skriker vit makt svart slakt.

Det finns i natt, inget färgglatt.

Höga hattar, inte stjärngossar utan rebeller som krossar.

Mellan atlanten får dem krossa.

Vill du köpa denna tåliga piga?

När de demonstrerar

växer Afrikaner som rosor med taggar ur marken.

De är från trakten.

 Som är på jakt efter makten.

Rebellerna vill utrota genom att hota.

De behandlar trälar som om de inte har själar.

De tror att de är mer värd men det är inlärt.

I deras ögon är alla andra parasiter

Som förstör samhället och blir kallad banditer.

Semiter och morianer trakasseras

Ingen vill se, de bara passerar.

Diktutkast: Inga hopp

Vad är det för mening med att älska

Om man ej blir älskad tillbaks

Jag såg det i dina ögon

Jag såg det så klart.

Låt mig skrika 

En ilska så stark

En vrede som får mig helt ur balans.

Så många tårar

Så många svek

Så många dagar jag varit vek 

Låt mig nu visa

Sanningen om dig och mig

Det som varit så klart och tydligt

Enda sen jag träffa dig

Det finns inga raka vägar

För oss att gå eller ta

Istället ramlar vi ner

Åt vänster eller höger

Att älska eller hata.

Det finns inga hopp

För dig och mig.